Erica 21 - LumenaConecto

Intervju med Erica 21

Kurs i livskunskap mot arbete eller studier

Erica hoppade av första året på gymnasiet och har länge haft social ångest.
Efter flera försök att återgå till studier fick hon kontakt med Alis-Lumena när hon fyllt 19 år. Genom Lumena har hon tillsammans med sina mentorer kommit fram till att en kurs i livskunskap har varit en bra match i det läge hon befinner sig nu och hoppas att det ska ge henne en chans att komma ut i livet och hitta viljan att böra studera eller arbeta. Hon hoppas också att bli bättre på sociala situationer och skaffa vänner.

Berätta lite om dig själv och hur ditt liv såg ut innan du kom med i projektet?

Jag gick det första året i gymnasiet innan jag hoppade av och försökte med lite annat, bland annat pluggade jag matte på KAA, kommunala aktivitetsansvaret, och försökte även plugga på Komvux men hoppade av. Några år senare, när jag var 19 fick jag kontakt med Alis.

Hur kom du i kontakt med Alis?

Jag fick en broschyr från en sjuksköterska hos psykiatrin. Jag fick också ett hemskickat brev från KAA då jag inte hade gått ut gymnasiet.

Vad var det som gjorde att du hoppade av gymnasiet?

Det blev lite mycket, jag hade svårt att åka tåg och ta mig dit själv. När jag skulle börja det nya året var det många nya lärare och elever, det blev för mycket för mig helt enkelt. I och med att jag gick i gymnasiet under COVID-tiden blev jag bekväm med att plugga hemifrån och det var väl ytterligare en faktor som bidrog till att jag blev så överväldigad när jag väl skulle åka dit.

Hade du någon kontakt med vården eller kommunen innan du skrevs in i projektet?

Ja, jag hade kontakt med vården redan i högstadiet.

Så du blev alltså informerad av Alis och Lumena genom vården?

Ja, precis, när jag blev vuxen, behövde jag byta mottagning. På den mottagningen fick jag information om en gruppverksamhet för att få hjälp med social ångest, så den gick jag innan jag kom till Alis.

Aldığım karşılama çok güzeldi, herkes yardım etmek istedi ve kendimi çok iyi hissettim

Kan du berätta lite om den gruppen du gick i? Tycker du att det fungerade?

Det handlade om social ångest och andra liknande diagnoser. Vi var en liten grupp med två lärare. Exempelvis brukade de gå igenom en PowerPoint där de redovisade varför vissa situationer skapar ångest och hur man kan hantera det. Det gick helt okej, jag hade med mig min mamma då man kunde ha med sig en anhörig. Hon tog anteckningar som jag har kvar idag.

Tycker du att det har hjälpt dig?

Inte jättemycket, det är mest andningsövningarna som jag tycker kan hjälpa ibland.

Evet, kendinizi daha güvende hissediyorsunuz, konuşabileceğiniz bir kişi var

Vad har du fått för information om vad Lumena var för ett projekt?

Att jag kunde få hjälp med att börja studera igen eller skaffa jobb.

Fick du ett första möte där man gick igenom vad du behövde för hjälp?

Jag fick ett första möte med min mentor Venus och Lena som är arbetskonsulent i Alis om jag skulle skrivas in eller inte. Kontakten har varit bra.

Vad har ni haft för diskussioner och kom ni fram till vad du ville och behövde?

Det jag sa i början var att jag inte ville studera, jag ville ha ett jobb. Då fick jag möjligheten att berätta om vad som intresserar mig och vilka typer av arbeten jag kan tänka mig. Sedan gick vi på studiebesök men varje tillfälle där jag hade möjligheten att söka praktik eller arbete så backade jag undan, det blev för jobbigt. Så var det i några månader tills Alis informerade om en kurs som heter livskunskap och även fast jag inte har velat studera tidigare så gick jag ändå på öppet hus och började där till slut.

Kan du berätta lite om den kursen?

Det är en folkhögskola i Södertälje som heter Hagaberg. Från hur jag har tolkat det så har alla som går den kursen någon typ av psykisk ohälsa och det handlar om att komma ut i livet och hitta viljan att studera vidare eller att jobba

Tycker du att kursen har hjälpt dig?

Jag har ju klarat av att vara där en hel termin och det är väl det viktigaste, alltså att jag har lyckats ta mig dit och varit där.

Känner du dig mer bekväm med att ta nästa steg ut till studier eller arbete?

Jag har sökt en till termin till kursen livskunskap så jag är nog inte redo för det just nu.

Mina mål är att bli bättre på sociala situationer och att försöka skaffa vänner. Jag försöker också kunna klara av att åka hem från skolan själv

Du får jättegärna berätta om dina mål du jobbar mot.

Mina mål är att bli bättre på sociala situationer och att försöka skaffa vänner. Jag försöker också kunna klara av att åka hem från skolan själv.

Jag fick hjälp av Venus att skaffa färdtjänst då jag inte har kunnat ta mig hemifrån själv, jag har tidigare fått skjuts av min mamma. Jag fick färdtjänst beviljat och nu tar jag taxi till skolan. Jag har också tränat på att åka tåg.

Innan Alis-Lumena visste jag inte att jag kunde få färdtjänst eller aktivitetsersättning. Så det är sådant som jag har fått veta nu och fått hjälp med att söka

Finns det något i projektet som har varit extra bra eller som du tycker har fungerat som du vill berätta om?

Det är väl att jag har fått veta mer om saker som jag har rätt till. Innan Alis-Lumena visste jag inte att jag kunde få färdtjänst eller aktivitetsersättning. Så det är sådant som jag har fått veta nu och fått hjälp med att söka.

Så det var ingen tidigare som informerade dig om vilka rättigheter du har och vilken du hjälp du kunde få?

Nej, precis.

I projektet ingår en rättighet att vara medbestämmande om vad som händer i ens liv och vilka förutsättningar man har. Är det någonting du känner att du har fått i projektet, att du har blivit sedd?

Ja, det har jag. Jag har ju inte själv kunnat komma på saker utan det är mer förslag som jag har fått från Venus och Lena. Men sen så kan jag säga ja och nej.

Okuldaki mesleki danışmanlardan destek almak zor olabiliyor. Randevu almanız gerekiyor ve danışman her zaman orada değildi, bu yüzden bu ihtiyacımı karşılayamadım.

Vad är det som gjort att du har fått förtroende för Venus?

Det är inte någonting som jag direkt har tänkt på. Det har blivit enklare med tiden, när vi haft flera möten.

Är det någonting du tycker skulle kunna förbättras i projektet?

Nej, jag tycker att det har varit så bra jag skulle kunna tänka mig att det kan vara.

Om jag inte fått kontakt med Alis- Lumena skulle jag fortsatt med att isolera mig själv hemma och inte kunnat komma ut och göra någonting

Är det någonting du skulle vilja berätta för politiker och beslutsfattare?

Om jag inte fått kontakt med Alis- Lumena skulle jag fortsatt med att isolera mig själv hemma och inte kunnat komma ut och göra någonting.

När jag satt hemma så kände jag inte att jag kunde bidra med något till familjen, varken ekonomiskt eller annat. Jag tänkte nog att jag måste ha ett jobb för det var så alla andra hade det så det var mina förväntningar på mig själv också. Tyvärr var det långt ifrån vad jag klarade, det blev ett för stort steg som väckte mycket ångest.

Innan jag kom med i Alis-Lumena så visste jag inte om att man kunde ta det stegvis, det var via samtal med Lena och Venus som jag fick hjälp att se det.
Jag har behövt ta det lite mer i min takt och bli lite mer bekväm med saker som är jobbiga för mig. Jag vill ju på sikt bli mer självständig.

Det har varit viktigt för mig att prova mig fram, vilket jag har fått göra.

När jag var på en vanlig årskontroll för min ADHD så ställde min läkare några frågor kring vad jag höll på med och varför jag hoppade av gymnasiet. När jag förklarade för min läkare varför så tyckte han att det var solklart att jag hade autism

Finns det någonting mer som du tycker vi har glömt att fråga dig, som du vill dela med dig av?

Jo, jag tänker på det här med att jag kanske inte fått rätt diagnos när jag var yngre. Jag fick en ADHD-diagnos och några andra som jag tänker säkert är rätt och som jag känner igen mig i. Men frågan är om man också missade något.

Jag sattes upp på kölista för det ungefär i samband med att jag skrev in i Alis-projektet. Vi har ringt regelbundet till mottagningen för att höra hur det går och nu har dom sagt att jag eventuellt blir kallad om några månader. Då kommer jag i så fall ha stått i kö i mer än ett och ett halvt år.

Innan jag träffade den läkaren som tyckte att det var solklart att jag hade autism så var det inget som jag tänkte själv.
Jag trodde att dom svårigheterna som hade haft i skolan i och med att jag isolerade mig hemma bara handlade om min sociala ångest. Men om det stämmer att jag har autism kanske det kan ge lite andra svar.

Har jag en annan diagnos också som inte upptäcktes i tid har jag ju också gått miste om annat stöd som jag skulle kunnat få och som kanske hade gjort skillnad för mig under skoltiden eller nu när jag vill komma ut i arbete.